När jag startade den här bloggen, hade jag inte tänkt vara speciellt personlig i mina texter. Jag var tveksam till att ens ha med bilder på mig själv i bloggen. Men efter hand har jag insett att, de bloggar jag själv tycker om att läsa, är ofta de som är just personliga. Där bloggaren vågar dela med sig av många delar av sitt liv, och inte bara de där rosafluffiga delarna. För ingens liv är sådär springa-på-en-somrig-äng-och-lukta-på-blommorna-fantastiskt hela tiden.

Vilket man kanske kan tro ibland, med dagens sociala medier där vi för det mesta bara skriver om hur bra allting är, och utelämnar det som är mindre smickrande. Det kan vara svårt att låta bli att jämföra sig med andra.

Eftersom jag själv har en bakblogg, så jämför jag mig ofta med andra bakbloggare. Och jag funderar ibland på hur de som t.ex jobbar heltid, har barn, kanske tränar etc, hur de hinner med allt? Hur de finner energi? Ja, jag blir faktiskt avundsjuk till och med.

När jag började blogga igen efter min paus förra året, hade jag bestämt mig för att blogga var 5-6 dag istället för var 3-4 dag. För att inte ledsna, och för att inte sätta för mycket press på mig själv. Ibland önskar jag att jag kunde hålla ett högre tempo, som vissa jag ser som skriver fantastiska inlägg var och varannan dag. Men det jag måste göra är att se vad jag själv har för förutsättningar och utgå från det.

Att försöka bli någon annan, det funkar sällan. Jag kan bara vara jag. Och faktum är att jag kanske aldrig kommer ha så mycket ork jag skulle vilja. Och det är pga att jag större delen av mitt liv har levt med psykisk ohälsa, framför allt ångest och depressioner. Det är troligt att jag alltid kommer ha detta i mitt liv till viss del. Och när det gäller vad jag kan och vad jag inte kan göra, det är något jag fortfarande ständigt försöker klura ut.

Ibland klarar jag saker jag inte trodde skulle vara möjligt, som att baka live inför publik mitt på Stockholms Centralstation. Och ibland tror jag att jag ska klara något, bara för att sedan få bakslag. Mina diagnoser är inte speciellt konsekventa, och det kan vara svårt att förutse hur de kommer att påverka mig i olika situationer. Det är ett ständigt lärande.

Som jag skrev i inledningen, jag hade en idé när jag började blogga, om att utelämna vissa saker från bloggen. T.ex min psykiska ohälsa. Men bloggen har blivit en sådan stor del av mitt liv, en del av mig. Jag har kommit till en punkt där jag faktiskt vill vara mer personlig.

Med det sagt kommer detta inte bli en blogg där jag skriver om mitt dagliga liv i varje inlägg, inte heller kommer det bli en blogg om psykisk ohälsa. Det är, och kommer alltid vara, en blogg om bakning. Och bakning betyder glädje!

Men ni kommer kanske lära känna mig lite bättre. Ni kanske kommer kika in här, inte bara för att hitta recept, utan också för att se vem som finns bakom recepten. Och om det blir så ibland, att jag inte bloggar på några veckor, så vet ni varför. Och ni vet att jag alltid kommer tillbaka när jag hittat min inspiration och energi igen.

Avslutar med ett utav mina absoluta favoritvisdomsord: