När jag startade den här bloggen, hade jag inte tänkt vara speciellt personlig i mina texter. Jag var tveksam till att ens ha med bilder på mig själv i bloggen. Men efter hand har jag insett att, de bloggar jag själv tycker om att läsa, är ofta de som är just personliga. Där bloggaren vågar dela med sig av många delar av sitt liv, och inte bara de där rosafluffiga delarna. För ingens liv är sådär springa-på-en-somrig-äng-och-lukta-på-blommorna-fantastiskt hela tiden.
Vilket man kanske kan tro ibland, med dagens sociala medier där vi för det mesta bara skriver om hur bra allting är, och utelämnar det som är mindre smickrande. Det kan vara svårt att låta bli att jämföra sig med andra.
Eftersom jag själv har en bakblogg, så jämför jag mig ofta med andra bakbloggare. Och jag funderar ibland på hur de som t.ex jobbar heltid, har barn, kanske tränar etc, hur de hinner med allt? Hur de finner energi? Ja, jag blir faktiskt avundsjuk till och med.
När jag började blogga igen efter min paus förra året, hade jag bestämt mig för att blogga var 5-6 dag istället för var 3-4 dag. För att inte ledsna, och för att inte sätta för mycket press på mig själv. Ibland önskar jag att jag kunde hålla ett högre tempo, som vissa jag ser som skriver fantastiska inlägg var och varannan dag. Men det jag måste göra är att se vad jag själv har för förutsättningar och utgå från det.
Att försöka bli någon annan, det funkar sällan. Jag kan bara vara jag. Och faktum är att jag kanske aldrig kommer ha så mycket ork jag skulle vilja. Och det är pga att jag större delen av mitt liv har levt med psykisk ohälsa, framför allt ångest och depressioner. Det är troligt att jag alltid kommer ha detta i mitt liv till viss del. Och när det gäller vad jag kan och vad jag inte kan göra, det är något jag fortfarande ständigt försöker klura ut.
Ibland klarar jag saker jag inte trodde skulle vara möjligt, som att baka live inför publik mitt på Stockholms Centralstation. Och ibland tror jag att jag ska klara något, bara för att sedan få bakslag. Mina diagnoser är inte speciellt konsekventa, och det kan vara svårt att förutse hur de kommer att påverka mig i olika situationer. Det är ett ständigt lärande.
Som jag skrev i inledningen, jag hade en idé när jag började blogga, om att utelämna vissa saker från bloggen. T.ex min psykiska ohälsa. Men bloggen har blivit en sådan stor del av mitt liv, en del av mig. Jag har kommit till en punkt där jag faktiskt vill vara mer personlig.
Med det sagt kommer detta inte bli en blogg där jag skriver om mitt dagliga liv i varje inlägg, inte heller kommer det bli en blogg om psykisk ohälsa. Det är, och kommer alltid vara, en blogg om bakning. Och bakning betyder glädje!
Men ni kommer kanske lära känna mig lite bättre. Ni kanske kommer kika in här, inte bara för att hitta recept, utan också för att se vem som finns bakom recepten. Och om det blir så ibland, att jag inte bloggar på några veckor, så vet ni varför. Och ni vet att jag alltid kommer tillbaka när jag hittat min inspiration och energi igen.
Avslutar med ett utav mina absoluta favoritvisdomsord:
Och bakar gör du bra!! Har nog aldrig smakat lika goda bakverk som dina 🙂 kram /molly
Tack söta Molly! ❤ Kram!
bra inlägg! Och jag lyfter på hatten för dig, wow att våga baka inför publik 🙂 ! Instämmer med kommentaren ovan, supergoda recept! Bilderna är ljuvliga dom med. Och dina recept är precis sådana som tilltalar mej, keep up the good work! Kramis
Tack så jättemycket, vad snäll du är! Är glad att du gillar’t! 😀 Kram!
Starkt att skriva så personligt! Det är första gången jag är in här och måste bara säga vilken fin blogg du har! Jag är ju ny på det här med att blogga och jag har tänkt som du att jag inte ska vara personlig men jag ser absolut vad det gör med en blogg när man vet vem som står bakom. Vi får se om jag är så stark som du och blir mer personlig så småningom. 🙂
Tack snälla du, vilken fin kommentar! ❤ Lycka till med bloggandet, och gör det som känns rätt för dig!
Jag tror vi är många som håller på med just kreativa intressen som faktiskt bär med oss en del ångestsyndrom. Jag bakar som terapi, det är vad som får mig att må bra och blockerar mycket annat som är jobbigt. Bra inlägg! Kram på dig 🙂
Ja, det har du faktiskt rätt i, så kan det absolut vara. Och bakning är den bästa terapin 🙂 Kram!
Pingback: 10 saker ni kanske inte vet om mig | The Chocolate Box
Ramlade in på din fina blogg av en slump. Du gör ett fint jobb med din stora hobby. Jättevackra och inspirerande bilder! Jag lär mig hela tiden, vill bli bättre men fotandet kan vara en djungel svår att ta sig fram i ibland. Jag började också baka som terapi och att vara kreativ är som balsam för en orolig och ledsen själ. Skönt att ha en fungerande livlina dagar det känns extra tufft att leva. Over and out för denna gång och på återseende! 😉
Tack så mycket! Eran blogg är en ny bekantskap för mig också, alltid trevligt att hitta nytt! 🙂 Håller med i det du skriver, jag är verkligen glad att jag har hittat bakningen, den kan göra underverk vissa dagar 🙂
Hej!
Jag ramlade in på din blogg och tänkte att jag gör ett avtryck! Vilken fin blogg du har och vilka tjusiga godsaker du bakar! Tycker även detta var ett väldigt väl skrivet inlägg. Fortsätt vara dig själv och att dela med dig av din bakglädje, när du orkar och känner för det 🙂
Kul att du hittade hit! Och vad glad jag blev av din kommentar, tack så jättemycket! 🙂
Pingback: Kardemummakryddade päron med grekisk yoghurt och lönnsirap | The Chocolate Box